DEFINITION OCH
BESKRIVNING
Under sömnen
förändras hjärnans kontroll av muskulaturen i den övre luftvägen.
Muskelaktiviteten minskar, men framförallt så styrs den nu mera
"automatiserat". Detta leder till ökad risk för att musklerna i sitt
samspel ska komma "ur rytm". Hos vissa människor leder det undertryck
som skapas i samband med inandningen till att svalgväggarna sugs ihop så att
det bara blir en smal passage för luften. Hastigheten i den inandade
luftströmmen ökar och svalgets rörliga delar börja vibrera. Detta är orsaken
till snarkning.
Andningsuppehåll
under sömnen uppstår när de övre luftvägarna tillfälligt täpps till vid
inandningen. Luftflödet genom näsa och mun upphör och det kommer inte in någon
ny luft till lungorna. Det gör att blodet inte kan syresättas tillräckligt.
Inandningen leder till ett undertryck i luftvägen och luft bokstavligen sugs in
genom näsan och munnen. Musklerna i de mjuka svalgväggarna stimuleras reflexmässigt
vid inandningen och strävar efter att vidga svalget. Luftvägen blir då normalt
tillräckligt styv för att stå emot undertrycket utan att falla ihop. Hos en
människa med sömnapné skapas en mer uttalad
förträngning av svalget periodvis vid inandning under sömn. Det uppstår ett
partiellt eller totalt andningsuppehåll. Ju längre andningsuppehållet kvarstår
desto kraftigare blir syrebristen. Vid totala andningsuppehåll försvarar sig
kroppen med ett kort uppvaknande som i sin tur gör att sömnen blir splittrad.
Splittrad sömn leder till onormal trötthet på dagen.
Vanligast
av alla sömnproblem. En sjukdom som
kännetecknas av andningsuppehåll (apnéer) under
sömnen, samt kraftiga och högljudda snarkningar, varje andningsuppehåll
avslutas med ett kortvarigt uppvaknande, vilket gör att sömnen blir mycket
splittrad. De upprepade uppvaknandena leder till stor trötthet och sömnighet på
dagen.
(Källa: Sahlgrenska Universitessjukhus, Webbplats, 2007-02-07)